Träffa Therese var lika fint som alltid. Den som inte får chansen att lära känna en människa som henne går miste om något stort kan jag säga! Just nu sitter jag hos Lars. Sover här i natt med, så jävla rätt. Underbart att inte behöva sova själv. Lars är bäst. Som en häst. På tal om hästar så finns det inte många i stallet. och det är jävligt svårt att höra av sig. Ohjaaaaa. Godnatt.

Du har så lätt att stampa sönder, när Du väl fått in en fot
Det är så lätt att kasta kärlek där den vackert tas emot

Gårdagen var en kväll i världsklass. Jag hade så galet kul. Helt klart roligaste kvällen på länge och en av de bästa utgångarna. Omringad av fina vänner. Världens finaste vänner tillomed. För dom har jag, verkligen. Tack för igår, tack för allt! Jag ska orka mig upp ur sängen är det tänkt, sen ska jag ta mig in till Johanna. Vi ska prata om gårdagens bravader och byta julklappar. Ikväll är det mys med familjen som gäller.

Jag har håltimme. Till halv tre. Alla andra är på lektion eller har gått hem. Kul.
Jag saknar Edija. Håltimmen känns extra hålig utan henne. Blä.

Tjejerna har precis gått hem och jag har placerat mig i sängen och myst ner mig under täcket. Inte helt fel kan jag lova. Måste ännu en gång säga att jag har världens bästa flickvänner. Vi har skrattat oss igenom kvällen och pratat om allt och inget. Så jäkla mysig och rolig kväll. Nu kommer jag snart somna gott.

Jag ska alldeles strax resa mig ur soffan där jag har hängt hela förmiddagen. Borde ta en dusch och börja göra mig i ordning. Jag har lite att fixa här hemma med. Ikväll kommer några av jordens finaste tjejer hit, vi ska julmysa. Pepparkaksbak, julklappar, glögg och massa mys. Precis vad jag behöver. Jag ska njuta av varje sekund!

Den här veckan har jag insett hur mycket jag hatar att säga hejdå. Edija lämnade mig igår, för att spendera två och en halv vecka i USA. Två veckor är inte så mycket egentligen. Men jag och Edija kom fram till att det är det visst, när all den dagliga kontakten försvinner så är två veckor en evighet. När man inte kan skicka iväg ett sms, ringa när man vill eller bara träffas för att man känner för det. Vi jämförde det med att göra slut. Man vill skicka iväg ett sms men kommer på sig själv med att det går inte, man vill ringa och berätta vad som hänt under dagen men kommer på sig själv med att det inte går. Har skjutit bort tanken hela veckan, tänkt att det är långt kvar tills hon ska åka. Så i torsdags när jag skulle gå hem från skolan och Edija ville säga hejdå så vägrade jag. Så hon ringde mig på kvällen istället, vi pratade, skrattade och grät en skvätt. Min fina vän. Sen sa vi "vi ses snart", istället för hejdå. Mycket bättre. Jag känner mig som världens dramaqueen. Två veckor, det fixar vi med en klackspark. Lätt, det vet jag. Men när man är van vid att ha någon vid sin sida 8 timmar om dagen, van vid att få sjuka sms som är fyllda med "hahahahaha" och konstiga stavfel, van vid att kunna ringa och prata bort flera timmar om allt och ingenting, när man är van vid att få höra allt det där man alltid får höra när man som mest behöver det. Då känns en sån här grej jättejobbig. Jag har en liten lapp där jag ska kryssa för dag för dag. Och vet ni vad? Om 17 dagar är hon hemma igen.

        
     Jag vet att du läser det här. Jag får vara dramaqueen nu tycker jag. För det här är inget kul.
Du vet vad jag tycker. Men jag ska hålla vad jag lovat dig. Snart är du hemma igen.
Min klippa, min räddare i nöden, min fru. Du är äkta! I love you.   

    

Jag brukar inte tycka om söndagar. Men den här söndagen har varit riktigt fin skulle jag vilja säga. Jag och Therese har varit i stan och spanat efter julklappar. Skrattat, skrattat, skrattat och skrattat. Fina Therese! Den människan får mig att må så jäkla bra! Vi har kommit på en söndagstradition, lär bli superbra. Nu ska jag ta en dusch och sedan kolla lite tv. Imorgon väntar en slapp dag i skolan, det gillar jag.

AE. Inte min dag, inte min vecka. Åh va jag behöver Therese just nu.


so I've heard, ignorance is your new best friend

11 dagar till jullov. Positivt med morgondagen är att jag har ingen engelska utan slutar efter lunch, och då ska jag hem till Edija och äta kladdkaka. Så det så! Måste hitta något positivt med varje dag så de där 11 dagarna bara flyger förbi. Edija är bra, himla bra! Hatar henne dock lite för att hon lämnar mig nästa fredag och flyger till USA. Men vi glömmer det ett tag och hoppar in i duschen istället!

Mitt liv känns rätt så enformigt just nu. Räknade precis ut att jag har varit på vårdcentralen fem dagar den här veckan. Jag ska dit imorgon igen, vet ni vad det är för dag imorgon? Jo, en lördag. Jag ska till vårdcentralen en lördag. Kul liv jag lever. Positiv tjej! Tur för mig att jag gillar min läkare iallafall. Jag har iallfall fått på mig en sko idag, dock inte min sko, utan min brors sko. Storlek 43, passar perfekt. Fint! Alltså nae, det är inte kul längre. Men vem har sagt att livet alltid är roligt? Nu ska jag snart börja halta mig bort mot bussen och ta mig in till stan. Där ska jag på möte kan man säga. Sen kommer min underbara bror och hämtar mig. Han är bra, himla bra!

Tur att jag är söt iallfall, som johanna larsson skulle ha sagt.
Henne ska jag träffa ikväll, det gillar jag. Tur för mig!
Tur för mig att Jonas förgyller mina dagar men roliga sms om allt & inget.
Tur för mig att Jacob skickar fina sms som gör mig glad.
Tur för mig att jag ska träffa Edija imorgon.
Lite tur har jag iallafall.
Tur det.

Kvällen igår innehöll kärlek kärlek kärlek och lycka. Tre utav jordens underbaraste människor kom och hälsade på mig och lös upp min kväll. Jonas, Jacob och Johanna - fina fina människor. Skumtomtar, lussebullar, prat om allt mellan himmel och jord och massa skratt. Tur att jag har er. Älskar våra planer. Åh jag älskar er!