Jag har haft väärldens kanondag, verkligen. Kvällen däremot har varit sämst. Det började med att Lovisa är sjuk så vi inte kunde ses, sen gick allt nerför känner jag. Jag bugar och bockar för att min bror finns som lyser upp i mörkret och försöker göra mig glad. Han är bäst. Jag funderar på att gå och lägga mig, och bara hoppas att allt går över och försvinner tills imorgon, det skulle jag inte tacka nej till.