Jag har fått en låt på huvudet. Den försvinner inte. Jag sjunger den om och om igen.

"Vi kommer att dö samtidigt, du och jag

andas, jag kan inte andas
för det låter så pinsamt kvavt där jag står brevid dig.
för trött för att dölja, det måste vara uppenbart
åh kom inte närmre, åh snälla kom närmre
snälla kom närmre, snälla kom närmre, kom närmre...

vi dansade i samma takt
likadana hjärnor som redan tänkt på allt innan någonting hänt
gjort om till ironi, rädd för något som känslor, men slippa vara smart i kväll."