Dagen jag väntat på så länge har nu kommit.. Förkyldningsjäveln som jag gått och dragit på i typ en månad har bestämt sig för att bryta ut. Kul! Mår piss, pest och pina för det mesta, och har en huvudvärk som vägrar ge med sig. Jag vill verkligen inte behöva ringa och sjukanmäla mig imorgon, men så länge det inte sker ett mirakel under natten så lär jag få ringa ändå.. Jäkla skit. But that's life! Igårkväll skrattade jag och therese mest hela kvällen åt hur folk beter sig, vi var ute. Men stället vi va på va ingen höjdare tyvärr. Så blev en tidig kväll, men kanske va lika bra! Idag har jag inte gjort mycket alls, mest spenderat hela dagen i sängen framför oth. Blivit irriterad, ledsen och jävligt besviken över hur folk beter sig, tänker och handlar. Så svårt att förstå. Slutar aldrig förvånas verkligen. But that's life too, antar jag. Nu ska jag sova, och hoppas på ett mirakel. Godnatt