Den här söndagen har jag mestadels spenderat i soffan, varvat sömn med att bara tycka synd om mig själv. Det hjälper inte, jag vet. Men tycker synd om mig själv det gör jag ändå, förkyldningen - Hanna 1-0. Dricker varmt vatten med ingefära och citron m, inbillar mig att man blir frisk då. Vi får väl se! Låg och filosoferade i badet förut. Läste en beskrivning av hur personer med stjärntecknet kräftan är. Kände att dom hade beskrivit mig, helt och hållet utgått från mig. För det stämde så äckligt bra. En mening var "även om kräftan är naturligt defensiv och rädd för att bli sviken, så går de helhjärtat in i varje relation.". Då kände jag att jaha, så är det. Tänker varje gång som Håkan Hellström sjunger "vad jag bryr mig om nu är att aldrig mer ge hela hjärtat rakt ut", och jag inbillar mig själv att jag inte ger allt rakt ut. Men jag ljuger bara för mig själv. Ger allt rakt ut, kraschar, lär mig utav det, och ger allt rakt ut igen. Men det är väl jag! Och det har väl en charm i sig. Kanske. Försöker förövrigt att inte tänka så mycket, utan bara köra. Blir nog bäst så. Nu ska jag svara på ett sms från någon som får mig att le. Och va jag njuter av det!