Vaknade, påmindes om verkligheten och kände att idag vill jag bara ligga i sängen. Gick in på Twitter, möttes av något man skulle kunna kalla en käftsmäll, men en bra sådan, och kände att nae fan, nu får det fan vara nog. Ska bli bättre på att leva efter det där kloka "spend time with people who makes you glad, not who makes you sad". Med start IDAG, Hanna Kindh. Skärpning nu!

Jag skulle göra vad som helst för att få somna i den där famnen ikväll, som får allting runt omkring att försvinna och som får allting att kännas lättare och okej. Samtidigt som jag avskyr vad den där famnen gör med mig, vad dom där ögonen gör med mig. Och vad dom där orden och den där tystnaden gör med mig.

En tisdag som känns som en måndag. Och jag vaknade klockan fyra av en så jävla hemsk mardröm, vaknade gråtandes och med ont i hjärtat. Fyfan! Så den här dagen kan helt klart bara bli bättre! Dags att gå upp ur sängen nu och göra sig redo för jobb!

Jag har haft en så sinnessjukt fin helg i London tillsammans med min bestiZ Therese! Galet fin! Efter en tuff vecka så kändes det skitskönt att bara få komma bort och tänka på annat! I fredags chillade vi på hotellet och käkade på restaurang efter några timmar vilse i tunnelbanan. Igår gjorde vi London på 12 timmar, helt jäkla sinnes! Vi gick runt London, såg allt man måste se och avslutade med shopping på Oxford street. Jag har nog aldrig haft så ont i fötterna som när vi kom hem efter den dagen. Och imorse vaknade jag med träningsvärk i hela kroppen, stört! Men har varit en så fin helg så allting är SÅ värt det!! Nu ska jag njuta av att sova i min säng och att jag är ledig imorgon!

https://cdn2.cdnme.se/418331/7-3/pic_516b15fdddf2b3266468249e.jpg">https://cdn1.cdnme.se/418331/7-3/pic_516b15fdddf2b3266468249e.jpg" class="image">

https://cdn1.cdnme.se/418331/7-3/pic_516b16b1e087c343fcfe125b.jpg" class="image">

https://cdn2.cdnme.se/418331/7-3/pic_516b16b49606ee3178483287.jpg" class="image">

Hur mycket ska man behöva ta? Hur mycket ska man "bara acceptera"? Vart ska man dra gränserna? När ska man ta steget tillbaka och dra sig ur? För jag tror egentligen min gräns överskreds för längesen. Jag behöver mer än det här