Igår bjöd dock dagen på full fart! Städade, tvättade och styrde hela morgonen. Sånt där roligt som måste göras ibland.. Sen fick jag sms av Hanna som fråga om jag ville med till Leos lekland med henne & småknattarna. Supermysigt, men herreguud va trött jag var efteråt.

Sen när jag kom hem så kom john hem från jobbet, så då blev det matlagning och bara slappa. Han är bra fin den karln. Jag är inte alltid lätt att leva med, och ändå står han ut, älskar mig, tröstar mig och stöttar mig genom allt. Honom ska jag hålla hårt i, det har jag vetat ända från början. Vilket snart är två år sen, tiden går så otroligt fort! 

Nu blir det frukost och kaffe innan dagen drar igång, måste stilla mitt koffeinberoende! Pöss

Det har varit ett tufft halvår. Riktigt tufft. Skolan har tagit slut på mig och jag vet inte hur många gånger jag velat ge upp och hoppa av, samtidigt som man behövt tackla allt som händer i sitt liv utanför skolvärlden. Men jag gav aldrig upp, trots att dagar och nätter kantrats av flera ångestattacker. Nu är det sommarlov, flera veckors ledigt. Och jag   står lite starkare än tidigare här. Är så tacksam för alla fina människor som delar alla livets upp och nedgångar med mig och som finns där. Ingenting är möjligt utan dem. Och dem som står kvar, bredvid, genom både lycka och sorg, det är dem som är äkta! 

Imorgon är ännu en ledig dag, och som jag försöker ta vara på dom. Frida och jag ska måla på förmiddagen och sen fika. Fira eller sörja hennes sista dag som stadsbo! Godnatt!