Det har varit ett tufft halvår. Riktigt tufft. Skolan har tagit slut på mig och jag vet inte hur många gånger jag velat ge upp och hoppa av, samtidigt som man behövt tackla allt som händer i sitt liv utanför skolvärlden. Men jag gav aldrig upp, trots att dagar och nätter kantrats av flera ångestattacker. Nu är det sommarlov, flera veckors ledigt. Och jag   står lite starkare än tidigare här. Är så tacksam för alla fina människor som delar alla livets upp och nedgångar med mig och som finns där. Ingenting är möjligt utan dem. Och dem som står kvar, bredvid, genom både lycka och sorg, det är dem som är äkta! 

Imorgon är ännu en ledig dag, och som jag försöker ta vara på dom. Frida och jag ska måla på förmiddagen och sen fika. Fira eller sörja hennes sista dag som stadsbo! Godnatt!