Igår tog ledigheten slut på riktigt, allvaret kom ikapp och det var dags att sätta igång och plugga igen. Så omotiverad på det, men försöker upprepa för mig själv att det är bara ett år kvar, ett år kvar till mål. Sen är det rätt värdelöst att börja med en rapport efter ledigheten, har ingenting i skolan förrän nästa vecka utan ska bara sitta hemma och skriva denna vecka. Det är ju dock inte det lättaste att komma igång med när man varit ledig i två veckor.. Men det går väl det med, precis som med allt annat! 

Ikväll har jag lagt undan datorn och pluggandet och varit ute och gått promenad med Rebecka. Fina fina Rebecka. Tänk att vi för två och ett halvt år sen inte ens visste vem den andra var och idag så räknar jag henne som en av mina närmaste vänner. Jag har aldrig förut träffat en människa som är så lik mig själv och som förstår mig så bra innan jag ens berättat allt. Jag är så himla glad för att denna fina människa kommit in i mitt liv och för att jag fått chansen att lära känna henne! 

 

Hur kommer det sig att tiden går så fort när man är ledig? Swish sa det och så var hela jul-och nyårshelgen förbi. 2015 blev 2016 och så var det nytt år. Vi hade iallafall en supermysig nyårsafton, och med mysig menar jag alldeles lagom och inte alls sådär superduperparty. Jag var genomförkyld och mådde rätt kasst, men sitta hemma på nyårsafton kan man ju inte göra. Så vi åkte ut till David och Frida ändå, där vi möttes av två till som inte var på topp, så en lugn men mysig kväll var deras önskan med. Vi lagade mat tillsammans, trerätters såklart, och precis när maten var klar så trillade Kerstin innanför dörren. Så en härlig middag som pågick i några timmar, lite spel och prat om året som varit och helt plötsligt var klockan närmare tolvslaget. David och Frida bor perfekt när det gäller att se raketer, vi gick 50 meter utanför deras hus och såg alla fyrverkerier som smälldes av i hela Linköping typ, från ljungsbro till malmslätt. Den obligatoriska nyårskyssen såklart med J och så var det nya året igång. 

 

Under kvällen så pratade vi som sagt om året som varit, vad som varit det bästa respektive det sämsta och även vad vi hade för förväntningar på det kommande året. Precis som alla år så har även det här varit ett år med upp och nedgångar, toppar och dalar, men det är väl så det ska vara. Det sämsta med 2015 är att skolan tog totalt knäcken på mig i våras, alldeles för skoltrött och omotiverad ledde till ångestattacker och en inte allt för glad Hanna. Det var tufft, men när man har fantastiska människor omkring sig så tar man sig ur sådant också, och blir än en gång så otroligt tacksam över att man har så fina nära och kära som ställer upp, stöttar och hjälper till. Så i allt det där dåliga så kommer något fint ur det ändå. Det bästa med 2015 är helt klart min flytt till Linköping, och självklart att få flytta ihop med J i vår lägenhet som jag fortfarande är så himla kär i. Miljöombyte och att få flytta hemifrån var precis vad jag behövde tror jag, älskar Linköping och älskar att bo här tillsammans med J. Få bygga upp och skapa vårat gemensamma liv. Snart har vi varit sambos i ett år och det känns som vi aldrig har gjort annat, det är så självklart att det ska vara såhär! Jag funderade länge när jag fick frågan vad jag har för förväntningar på 2016, och någonstans så kände jag bara att hela det här kommande året känns som en transportsträcka bara, en transportsträcka mot målet jag kämpat mot i två och ett halvt år nu, min examen. Snart är vi där! Men jag hoppas såklart att 2016 ska bjuda på massa fina nya minnen och härliga upplevelser på vägen mot målet!