Livet går i tusen kilometer i timmen, som vanligt. Börjar vänja mig nu. Hemtentan är skriven och inskickad och jag tänkte "yes, långhelg utan att behöva plugga" för att sen inse att nej, det blir det inte för nästa kurs sätter igång nästa veck och börjar med ett litteraturseminarium, så fortsätt läs du Hanna. Tack! Livet som student.. Längtar väl till jul istället, för då ska jag fan vara ledig. På riktigt! Förövrigt fortsätter jag mina nätter med drömmar, men i natt var det en ganska mild dröm. Drömde att John och jag hade köpt två marsvin, så kom vi ut i köket en dag och dom hade fått barn, men ungen va jättestor så vi hade missat att det hade hänt för ganska länge sen. Och kände oss som jättehemska "föräldrar". Bra jobbat, tar det som ett tecken på att vi inte ska bli föräldrar nu, tack gud. 

Jag kan inte sluta tycka att det är lite komiskt att 24 timmar efter att jag skrev förra inlägget så låg jag på sjukhus. Snacka om att livet tog mina ord på allvar.. Men nu mår jag bra igen! Livet rullar på och det känns som jag går på autopilot i veckorna och lever på riktigt på helgerna. Mår sjukt bra, avskyr hösten och drömmer stressdrömmar och mardrömmar varje natt. Förutom när jag sover med honom, så längtar mest dit hela tiden. Sjukt hur något kan vara så bra egentligen! Snart helg igen, då jag börjar leva och ska umgås med  fina vänner hela helgen, längtar som en tok! 

"Du är min, bara min" sa han. Och jag svävar runt på rosa fluffiga moln, eller något annat lagom klyschigt, och bara mår så jävla bra. Jag nöp mig själv i armen härromdan till och med. För att det känns så overkligt bra. Jag skulle kunna skriva hur många meningar som helst om hur fin han är, hur bra han får mig att må och vad det är med honom som jag tycker om. Men jag behåller det för mig själv, i min lilla bubbla.