2016 var transportsträckan mot 2017!
Nyårsafton. Hur sjukt? Var det inte januari nyss? Det går så fort just nu. Men det är helt okej. Jag sa på nyårsafton 2015 att det kommande året känns bara som en transportsträcka emot 2017, mot examen och börja jobba. Men trots det så har det varit en transportsträcka fylld av glädje, oro, kärlek, stress, prestationsångest och alla möjliga känslor. Vi har mött ovisshet, oro och press tillsammans jag och John, ovh vuxit starkare och närmare varandra ur det. Jag har kämpat mig igenom skolan och står nu närmare mitt mål än någonsin. Om mindre än en månad tar jag examen och strax efter det börjar jag jobba. Jag är så pirrig och förväntansfull för det!
2016 har bjudit på nya vänskaper och jag har även hittat tillbaka till gamla vänner. Det är fint! Jag har under årets gång hittat och fått så mycket energi i mina vänner. Och i familj & nära och kära! Sommaren var lätt än av de bättre. Halmstad, Göteborg, Öland, bröllop och alldeles fantastiska spontana händelser!
Men året har som alla de senaste präglats av pengaångest och att behöva tacka nej till saker för att studentkassan inte tillåter det. Det är en av de anledningarna till att jag längtar till 2017, jag börjar jobba och tjäna pengar igen. Att inte behöva känna mig lika begränsad och förhoppningsvis minska ångesten.
Jag har höga förhoppningar på 2017, mitt år. Johns och mitt år. Nytt jobb, nya äventyr, lägenhetsköp, våra bästa vänner ska gifta sig. Jag ska njuta och unna mig, ta hand om mig själv och bara ha ett fantastiskt år!
