Jag har börjat inse att sommaren börjar ta slut. Det har varit en så sjukt fin och fantastisk sommar. Jag vet inte om jag är redo för hösten än, mörker, regn och grått. Frågan är ju om jag någonsin är redo hösten? Det är ju inte min grej.. Men från och med imorgon så betyder hösten för min del skola. För om tjugofyra timmar har jag precis varit på upprop på universitetet där jag kommer spendera tre och ett halvt år framöver. Spänd, nervös, exalterad och lycklig på en och samma gång. Sjukt skönt att äntligen kommit på vad man vill göra, och framförallt att veta vad man gör framöver. Det blir nog kanon! Så någonstans långt där inne känns det ändå rätt okej att den här fina sommaren snart övergår i något som jag hoppas kommer bli en fin höst!  Sommaren har bjudit på precis allt det där en perfekt sommar ska bjuda på. Resor, sena sommarkvällar, nattdopp, mysiga sommarkvällar med fantastiska vänner, sol. Grekland med Johanna, Oslo till fina Sofie, spontana roadtrips överallt och ingenstans. Efter en sommar som kommer vara svårslagen kommer en höst, även den fylld av fina planer. Det bästa med den här hösten kommer i alla fall vara att min saknade storebror kommer hem, och ska va hemma minst tre månader. Nedräkningen har faktiskt redan börjat, och nu är det bara femtiofem dagar kvar! Det känns nästan lite som att nu när sommaren nu tar slut och hösten börjar så avslutas ett kapitel och ett nytt startar. Och jag hoppas att det blir så jäkla bra, och det är jag rätt säker på att det blir.