Igår tog ledigheten slut på riktigt, allvaret kom ikapp och det var dags att sätta igång och plugga igen. Så omotiverad på det, men försöker upprepa för mig själv att det är bara ett år kvar, ett år kvar till mål. Sen är det rätt värdelöst att börja med en rapport efter ledigheten, har ingenting i skolan förrän nästa vecka utan ska bara sitta hemma och skriva denna vecka. Det är ju dock inte det lättaste att komma igång med när man varit ledig i två veckor.. Men det går väl det med, precis som med allt annat! 

Ikväll har jag lagt undan datorn och pluggandet och varit ute och gått promenad med Rebecka. Fina fina Rebecka. Tänk att vi för två och ett halvt år sen inte ens visste vem den andra var och idag så räknar jag henne som en av mina närmaste vänner. Jag har aldrig förut träffat en människa som är så lik mig själv och som förstår mig så bra innan jag ens berättat allt. Jag är så himla glad för att denna fina människa kommit in i mitt liv och för att jag fått chansen att lära känna henne!