And I know at the end of tonight

Nu har jag ännu mer ont i halsen än vad jag hade för fem minuter sen. Min bror smög upp bakom mig här det jag sitter och tog tag i mig och skrek "buuu". Jag hörde att han kom upp och att han gick mot datorerna, men jag blir lika jävla rädd ändå. Jag hatar att jag är så lättskrämd, för han utnyttjar det till max! Jag bara skriker, sen börjar jag skratta, och är det riktigt illa så börjar jag gråta när chocken lagt sig, haha. Jag ska illafall gå och fortsätta göra mig i ordning nu, jag ska träffa Lovisa snart. Jag längtar till max, det känns som om det var jättelänge sen vi sågs!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0