Jag tycker inte om att känna mig maktlös. Det är något av det värsta jag vet. Jag tycker inte om att sitta och behöva intala mig själv att allt blir bra, att det är inte allvarligt, när jag någonstans i bakhuvudet ändå vet att det kanske inte blir bra?. Man ska inte ta ut för mycket i förväg utan att man egentligen vet något, jag är medveten om det. Men ändå så kan jag inte sluta oroa mig, jag kan inte sluta föreställa mig vad som kan hända om jag inte är där hela tiden och har koll.