Nu har jag precis pratat med världens finaste pojkvän i telefon, och jag tycker om honom även om han kallar mig apa. Romantiskt, ohja. Nu är jag riktigt trött och känner att jag borde gå och lägga mig direkt om jag ska orka med allting imorgon. Idag har jag mest slöat på praktiken, ganska skönt att ligga ner på golvet och vara hästhinder kan jag lova. haha! Nu ska jag skriva några rader i loggboken, sen ska jag sova. Imorgon ska jag träffa Johanna, äntligen. Hon är saknad, en vecka utan henne är en vecka för mycket!


Jag förstår verkligen inte varför du gör såhär? Jag har inte gjort något fel alls, för jag kan inte råför att det är såhär det är. Det är ingenting jag kan styra, så ge upp och acceptera läget.