Jag tittade precis in på Lovisas blogg, och såg att hon skrivit ett inlägg som förgyllde min kväll. Jag ser precis allting hon skriver framför mig och kunde inte låta bli att skratta lite. Det är sjukt vad mycket minnen man kan ha tillsammans med någon. Sena promenader, cykelturer i sörping varv efter varv, första smygfesterna, varamobaden, debatter är bara några få av alla minnen som dyker upp när jag tänker på oss. Och som hon skriver, "vi har varit med om mycket, och minst lika mycket har vi kvar!". Vi har gått igenom en hel del tillsammans, och allting har fört oss närmare varandra. Det är jag hur glad som helst över!