Samma dag som vi började trean skrev jag på facebook hur många dagar det var kvar tills vi skulle ta studenten, något på 300 var det. När vi kom tillbaka efter jullovet pratade alla om att nu är det bara slutspurten, det kommer gå så fort. När de satte upp nedräkningsblocket i skolan stod det 100 dagar kvar. Vi satt och pratade om att det kändes som en evighet.
Nedräkningen har pågått länge. Imorgon tar den slut. Imorgon får vi äntligen stå på trappan med våra vita mössor och sjunga studentsången och skrika "för vi har tagit studenten, fy fan va vi är bra". Det pirrar i magen när jag skriver det, när jag tänker på det. Det börjar gå upp för mig nu att det är imorgon det gäller, imorgon händer det som vi pratat om så länge. Det är helt sinnesjukt. Imorgon slutar jag gymnasiet, imorgon tar mina tretton år i skolan slut. Imorgon börjar vuxenlivet. Det är spännande, förvirrande, roligt, sorgligt och helt jäkla sjukt. De här tre åren på gymnasiet har gått så galet fort..

Jag har utvecklats något otroligt som människa under de här tre åren och jag har träffat underbara människor som har fått mig att växa. Jag har gått från att vara en blyg tjej som aldrig räckte upp handen och som alltid var rädd för vad alla skulle tycka, till en tjej som, fortfarande är blyg, men som står för vad hon tycker och tänker, som vågar mer. Jag har hittat mig själv med hjälp utav de fantastiska människor jag mött de senaste tre åren. Jag kan inte fatta att allting tar slut imorgon, det låter så hårt och sorgligt att säga så. Men alla försvinner åt olika håll.

Allting har inte varit på topp hela gymnasietiden, men det finns ändå stunder man kommer att sakna något extremt. Mest av allting kommer jag sakna att ha någonstans att gå till, okej att man kommer plugga vidare eller börja jobba, men det kommer inte vara samma sak. Jag kommer sakna bara att vara. Så många timmar vi har spenderat i caféterian, bara suttit där, pratat om allt och inget, skrattat åt allt och inget, tjaffsat om allt och inget, bara suttit och fördrivit tiden. Jag kommer sakna att höra alla lärares tjat om att vi ska ta ner fötterna från bordet när de går förbi och att de sedan åker upp på bordet igen så fort de har gått. Jag kommer sakna att höra Edija leka mamma. Jag kommer sakna att Denis smyger upp bakom och kittlar mig, och sen ser dönöjd ut för att han lyckades kittla mig. Jag kommer sakna alla taskiga kommentarer vi slänger emot varandra. Jag kommer sakna höra "äsch, vad vet du, du är från sörping, du bor på landet". Jag kommer sakna att höra killarna trackassera varandra för allt och inget. Jag kommer sakna att skratta tillsammans med alla underbara människor. Jag kommer sakna att komma till en trygg plats och umgås med människor som får mig att känna mig trygg.
 
Jag kommer sakna alla de människorna som gör det värt att gå till skolan, som gör mig glad när jag är sur, som gör mig glad när jag är ledsen, som kommer fram och kramar en spontant bara för att. Jag kommer sakna alla som har gjort de här tre åren till något speciellt, alla dem som fått mig att stå ut när jag mest velat ge upp.

Jag har kämpat de här tre åren, jag har varit glad, jag har varit ledsen, jag har trott att jag aldrig kommer komma fram till den här dagen. Men här är jag. Och jag har överlevt.
Imorgon tar jag studenten. Fy fan va jag är bra!