Ibland när livet är för snällt, för bra och jag är så otroligt lycklig och mår bra, då kan jag ibland önska att något ska hända så jag blir ledsen, något som gör lite ont. Bara för att få känna något annat, bara få känna att allt faktiskt är på riktigt. Det är så sjukt overkligt. Men sen har jag börjat tänka att, nej fan, det är min tur nu. Det är så jävla mycket min tur att få må bra och vara lycklig rakt igenom. Att all skit och alla helvetesdagar har varit värt att gå igenom för att komma hit. Att alla gånger man gråtit, alla gånger man skrikit, alla gånger man blivit trampad på och nedtryckt av folk runt omkring, och faktiskt tillåtit det har lett mig hit jag är idag. Till idag, då jag är starkare än någonsin, vet vad jag behöver och förtjänar, vet att jag är bättre än att bli styrd och trampad på av andra. Till idag, då jag vet att jag är så jävla bra och jag förtjänar att vara lycklig.