Sitter här med Johanna, min fina Lasse, vid hennes köksbord och diskuterar livet. Jag tog det sista klivet ur något, något som jag borde klivit ur för länge sen. Men nu var väl tiden inne. Ett avslut. Det här är vad som behövs. Jag måste göra såhär för min egen skull. "What time doesn't solve, you have to solve yourself." Lite så är det. Nu ska vi göra oss i ordning, och sen ska vi iväg och möta upp tjejerna hos Isabella för en redig tjejkväll. Så välbehövligt! Kvällen kommer bli så fantastiskt bra, och allt kommer bli så fantastiskt bra. Allt blir bra så småningom, eller hur var det?