Livet är ju rätt lustigt ändå. Komiskt. Men jävligt härligt. Reder ut och diskuterar med en människa man hatat i flera år, får svar och alla bitar faller på plats samtidigt som man då kan avsluta det gamla kapitlet helt. Skrattar åt att man sitter där, diskuterar just det här, med just den personen. Vem hade kunnat tro det? Ändrar bild på personer. Inser att magkänslan, den har fan alltid alltid rätt. Blir någon blandning av besviken/lättad/förbannad på en och samma gång, samtidigt som det egentligen bara gör att allt släpper. Allt gammalt har från och med i kväll lagts bakom mig. Och du ska ha tack.